Det är inte värt besväret

Idag fick mamma ringa till tomten och säga att jag inte ville ha några julklappar. Man måste tydligen vara snäll för att få såna. Och det orkar jag bara inte.

Min syster är en rullare och jag är en odåga

Igår ritade mamma upp bilder på hur vi ska göra på morgonen innan vi går till dagis och på kvällen innan vi ska sova. Jag fick berätta vad det var på bilderna och tycka om det var bra eller dåligt. Det enda som var dåligt var att det var för mycket tandkräm på tandborsten mamma hade ritat. Så ville jag ha en måne när det var kväll och en sol när det var morgon. Vi bestämde att från och med igår gör vi som det står på bilderna varje morgon och kväll. Jag fick en skamstol också där jag ska sitta om jag inte gör som mamma och pappa säger. Det är ju dumt att vara en odåga såhär till jul och allt så det var bra att mamma visade hur jag ska göra för att vara snäll.
Elise rullar och rullar. Hon ligger inte där vi lägger henne längre. Jag måste ha mina små leksaker på bordet annars plattar hon till dom med sin rullaremage.

Frisk nog för dagis (bara mamma inte är hemma)

Nu är vi friska igen. Det var flera timmar sen jag spottade. Nästan en hel dag. (Fast det var för att pappa gupplade mig, inte av feber den här gången) Syrran leker rullande boll över hela golvet och skrattar igen. Pappa och mamma, ja dom säger att hemma blir man ju inte friskare precis så dom jobbar igen. Man kan se mammas ögon nu och mammas ögon kan se så det är bra.
Jag får gå till dagis också om jag vill. Det var lite tveksamt imorse om jag ville eller inte. Jag ville inte ta på mig kläderna, men jag ville ju leka med Jakob. Efter att mamma brottat ner mig i sängen och tagit på mig kläderna kände jag att jag ville vara hemma och vila. Det fick jag för pappa. Han tog av mig kläderna och la mig i soffan. Mamma åkte till jobbet. Då kände jag mig pigg och glad igen. Det är nog mamma som gör att jag känner mig trött och bråkig. Det gick jättesnabbt att ta på mig kläderna nu. Och så var Jakob där i dörren på dagis och mötte mig. Han hade snaknat mig.

Veckan i bilder

Maskiner var här och grävde och la asfalt

Syrran och jag delar ett gäng Elisekex

Jag bakar kaka till tomten som jag ska skicka med min önskelista. Som vanligt blev det inte mycket kaka.

Såhär blev resultatet. Nu kan jag köra traktor ute! Kamelen med töntinstoppade byxor är mamma.

Elise väger ynka 6780g. Hon går på rapsoljediet.

Sov sov lilla fisan. SOV!

J

Man kan aldrig ha för många bilder på traktorer. Speciellt inte när de är på trädgården.

Den friskaste och gladaste av oss. Lilla Fisan.

Stackars oss

Buuuähhhhh.Hääää. Jag är sjuk! Det är sååå synd om mig. Och syrran också. Buäääähhhh. Vi är fulla med snor och host.

Sjukt snäll!

Igår och innan var pappa i Jönköping. Han jobbar överallt min pappa. När han kommer hem ser han mer ut som en farbror än när han åkte. I alla fall, Jag kände mig väldigt lugn igår. Jag lekte med min piratkista och Pippi precis hela dagen. Ja, förutom när jag tittade på maskinerna som håller på och gräver på vår trädgård (det har jag ju glömt att säga-en grävlastare och en traktor med släp har varit hos oss i flera dagar. Dom ska göra appallt som jag kan cykla på). Jag var så lugn till och med när vi var i möbelaffären och köpte bord och matta. När vi kom hem la jag mig på den nya mattan och vilade. Sen vaknade jag och spottade upp all mat jag ätit (mamma hann få undan den nya mattan). Sen somnade jag igen. Feber sa mamma och pappa. Men när jag vaknade idag på morgonen (natten sa mamma och pappa) var jag glad igen. Syrran var nästan vaken så jag la mig bredvid henne och gosade. Sen lekte vi tåg så mamma och pappa vaknade ordentligt. Nu ska jag gå till dagis, sen sova och sen SIMSKOOOLAA!

Morgon i mitt hus

Stör mig inte, jag jagar spöken! Jag försöker fånga dom men dom syns inte. Sitter mitt huvud fast? Bra, det sitter på halsen fortfarande. Phu, nu tar jag lite rast. Måste kissa. Mamma sitter på toaletten. Försöker kissa i toaletten fast mamma sitter där. Mamma börjar skratta och ropa på hjälp. Roligt. Mamma springer iväg, jag jagar henne med min snopp som kissar. Haha! Rolig morgon.

Men geee henne inte sån mat då!

IIIIIHHHHHHhhhh glääÄÄÄÄÄ. Låter det från köket när jag försöker koncentrera mig på Emil på TVn. Jättehögt låter det. Det är mamma som försöker ge syrran mat. Jag vet inte varför hon envisas med att ge henne sån där mat som hon skriker av. Ge henne kyckling, Arvid-lax, äpple eller banan. Då äter hon ju tyst och snällt. Men mamma gillar att krångla till det.
Jag är ledig från dagis den här veckan så jag får väl hjälpa henne med Arvid-laxen.

TILLBAKA!

Så mycket jag har att berätta! Börjar väl med det lilla pinsamma. Jag måste erkänna att jag missuppfattat det där med tapeter ganska rejält. Men vadå, inte så konstigt när jag tänker efter. Jag kommer hem i måndags, mamma och pappa säger att målaren varit här. Ok. Vad innebär det då? Jo, det ska målas och tapetseras. Nya färger. Ok. Vad ser jag? Jo (kom ihåg att jag bara är en meter lång), målaren har tejpat fast grejer på golvet. Som tapet, ny färg. Ok. Snyggt. Dagarna går. Vi är mest på övervåningen eller i mormors hus. Det som är på golvet ligger kvar, annars händer det inte så mycket i ögonhöjd. Så äntligen är målaren klar. Och vad ser jag då? Jo, tapeten på golvet är borta och det ser likadant ut. Börjar gråta. INGENTING har ju hänt. Mamma förklarar. Jaha. Tittar uppåt. På väggarna! Ok. Ny färg. Jaaahhhhaaaaaa. Inte så himla lätt att förstå-eller hur?!
Så har min lillasyster fått två små tänder också. Hon kan bitas! Mamma är nästan lite rädd för syrran nu. Haha! Nog med uppdatering. Bilder kommer snart!