När jag kommer hem från förskolan brukar mamma och pappa fråga hur jag haft det. Jag berättar så gärna. Hur jag skulle vilja haft det vill säga. Att alla går utan byxor, att man får ha fötterna på bordet och att jag är jättetuff och slår dom andra pojkarna. Det jag inte hade räknat med var de så kallade utvecklingssamtalen som föräldrar blir kallade till av fröknarna. Mamma och pappa var och pratade med fröken på ett utvecklingssamtal igår kväll. Tydligen hade fröken berättat hur jag hade det på förskolan på riktigt. Dom kallar mig Villekullas kloka charmkille. Vilken skam och vanära...
Härligt dagis där man får göra som man vill. Tyvärr var det ju inte så fritt som du önskade. Men varför inte ta saken i egna händer - av med brallorna, upp med fötterna på bordet, men hoppa över det där med att slå pojkarna. Pussa på flickorna istället! Jag vill gärna ha en puss. Kramar från Hilma Sandh
SvaraRadera