Vägen hem

På vägen hem från dagis finns det massor att göra. Först ska man gå över en stor väg utan att bli påkörd av bilarna. Sen ska man gå längst in på trottoaren för där kommer inga bilar. Bara postbilen och en och annan moped. Men dom brukar flytta på sig när mamma sätter ett finger i vädret åt dom. Det betyder snälla flytta på dig med ett finger. Man kan klättra på staketen, gräva i staketen som har gammal cement (det är sand och geggamoja som stelnat). Precis i korsningen efter vägen ligger en krossad flaska som blivit massa glas. Den ska sopbilen hämta. Där måste jag gå runt, nästan så jag måste gå lite på vägen där bilarna kör. Spännande. Vattenpölshål finns det såklart också. Ibland är det vatten i dom, ibland geggamoja och ibland bara sand. Alla såna hål måste provhoppas för att se om det inte skvätter lite ändå. Alla äpplen som ramlat ner från träden ska provtrampas för att se om dom är mogna eller gamla. Gamla mosas jättelätt, mogna ganska lätt. Ibland står en granne vid staketet som ska hälsas på och frågas vad dom gör och ibland går det sniglar på vägen som ska inspekteras. Det finns stickiga blommor att lukta på och vanliga blommor att röra och jag kommer aldrig ihåg vilken som gör ont eller inte. Så vill jag gärna sätta mig på marken och gnälla en stund för jag är trött. Allt detta samtidigt som jag ska äta min smörgås och övertyga mamma att jag visst inte ska sitta i vagnen.