Nu är Elise åtta månader och lite till. Hon har precis blivit frisk igen efter en veckas skrik och feber. För mig har det varit lugnt och skönt eftersom hon inte orkat jaga mig och mina leksaker. Mamma och pappa har varit extra stissiga och sura på morgonen (natten). Men det var inte det jag skulle skriva om, utan hur Elise är som åttamånaders bebis. Som ni vet kan hon krypa, eller kravla. Pappa kallar henne ålen för hon ser ut som en ål när hon slingrar sig fram över golven. Sista dagarna har hon lärt sig sätta sig upp från liggande. Hon gillar mer och mer att sitta stilla och leka (bra) men hon blir lite arg och guppar när hon inte kan krypa iväg direkt från sittande. Hon lägger sig ner på sidan och sen bär det av. Hon gillar mest smörgås och majskrokar och sånt hon får äta själv. På nätterna vet jag inte riktigt hur hon är för då sover jag mest. Men varje gång jag vaknar till är hon uppe och antingen dricker välling eller sitter i famnen. Nu är hon även över sjukilosgränsen. Hon har haft svårt att gå upp i vikt men nu trodde Lena på BVC att det börjar gå åt rätt håll. Elise är ofta hos Lena.
Mamma säger att hon förstår oss mer och mer nu. Till exempel kan hon göra tack och varsågod. Eller till exempel, det är väl det enda hon kan som verkar vettigt. Hon förstår i alla fall inte när jag säger åt henne att inte ta mina saker. Största skillnaden mellan mig och Elise är att hon är tuff och orädd (dum) och jag är feg och försiktig (klok). Här på bilden försöker hon kasta sig nerför trappan. Pappa fick tag i fötterna som tur var. Det skulle jag aldrig våga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar